Scen: Uttryckslabbet gästspelar på Hagateatern, Göteborg

Pjäs: Inanna – Med förmågan att älska och makten att döda

Regi: Sören Larsson

/ teater

Enastående upplevelse av gudinnan

Även om själva kärlekshistorien mellan den sumeriska kärleksgudinnan Inanna och herden Dumutzi, som programbladet förkunnar, hade kunnat vara en tevesåpa så är Uttryckslabbets val av spelstil så väsensskild från glassig ytlighet och grund inlevelse att blotta jämförelsen haltar gravt. Eva Dal Norlinds vackert bearbetade närläsning av Inannamyten fördjupar hennes monolog i lyhört och verkningsfullt samspel med slagverkaren Henrik Wartel och saxofonisten Gunnel Samuelsson.
   
I Sören Larssons koncentrerade humoristiska regi utgör andningsrytmen naturlig och skön klangbotten för berättelsen om kärlekens, erotikens och hela livets höga visa, om Inannas möte med kärlekens både livande och förgörande kraft. Eva Dal Norlind varierar berättelsens rytm medan Henrik Wartels mjuka slag med handen mot mikrofonen förvandlar ljudens själva anslag till en rytm i rytmen. Med röstens mörka repetitiva insatser låter han känslorna förbli hängande i luften som ekon av det nyss berättade; det är inte bara mycket vackert utan skänker skeendet ytterligare djup.
   
Att det slår gnistor ur Inannas kärleksmöte med Dumutzi kan ingen missta sig på, så som Harald Svenssons musik larmar och går på. Höjdpunktens djupt erotiska rendezvous i hennes kärleksläger är en veritabel orgie i vällustiga tonala språng där minsta famnande andetag finner ett eget sprudlande uttryck. Eva Dal Norlinds röst förlorar sig i drillande excesser av inspirerad ordlöshet. Gunnel Samuelssons saxar svingar sig mot sjunde himlen medan Wartels explosiva trummor befriar allt fler territorier i kärlekens gränslösa rike.
   
När kärleken saknar gränser spelar det kanske inte heller så stor roll att gudinnan är sumerisk, för handlingen tycks utspela sig mitt i världen, mitt bland alla associativt sammanlänkande rytmer, ljud och ordmusik. Berättelsens ursprungliga figurer lever allmängiltigt i mytens tidlöshet, till exempel Dumutzis rival, jordbrukaren Enkimdu, och gudinnan Ereshkigal. Mytens viktigaste del behandlar Inannas nedstigande till underjorden, en skildring lika starkt musikdramatiskt byggd som kärleksmötet men med betydligt mörkare klangfärg.
   
Föreställningen Inanna beskriver mycket vältaligt i sin professionella gestaltning den subtila skillnaden mellan vad som är ”bra” och vad som ryms i begreppet hög konstnärlig kvalitet. Denna trestämmiga dramatiskt drivande monolog tillhör den senare kategorin, en enkel och väl sammanhållen idé och uttrycksmässig enhet som i sig självt lyckas integrera ett förutsättningslöst och oavbrutet kreativt formspråk. Producenten Musik i Väst är bara att gratulera till en enastående helhetsupplevelse.
   
   Fotnot:
   Textbearbetning och monolog: Eva Dal Norlind
   Musik: Harald Svensson
   Musiker: Henrik Wartel (slagverk), Gunnel Samuelsson (saxofoner)
   Ljus och ljud: Anton Sjöstrand

Anders Thuresson
kultur@bohuslaningen.se